mblom.blogg.se

Nu var det ett tag sen jag skrev, måste verkligen skärpa till mig...

De senaste veckorna har barnen varit sjuka i omgångar och nu är det min tur, typiskt! Ligger här hemma deckad i feber och ont i halsen, men det är ju sånna tider så man får peta i sig en massa c-vitamin och vitlök och hoppas på att det snart är över.

 

Min farmor är bättre och som jag sa, hennes tid är inte inne.. Tack och lov! Det var en stor sten som lättade från mina axlar. Jag är inte beredd att förlora henne än på många år!!

 

Annars så flyter allting på som vanligt.. Förutom vår badrumsrenovering som min kära sambo sysselsätter sig med på kvällar och helger, så väldigt sakta går det framåt. Börjar bli lite påfrestande att bo i ett bygge men man får väl se det possitiva att det kommer bli bra när det väl är färdigt, till sommaren om det fortsätter i den här farten....

 

Det får bli allt för idag...

 

För en vecka sen åkte min kära farmor med ambulans in till sjukhuset för att hon haft magsmärtor i nästan en vecka. Prover togs och skiktröntgen gjordes för att se vad som var problemet. Det visade sig att en tumör växer på bukspottkörteln och klämmer på gallan, varpå magsmärtorna kunde få en förklaring. Hon har inte kunnat få i sig någon mat på över en vecka och ligger med dropp, varpå kilona minskat på en redan smal tant. På tisdag åker hon till ett annat sjukhus, där de ska ta ordentliga prover på tumören och se vad som kan göras. Problemet och det som gör mig fruktansvärt ledsen är att hon gett upp, hon är redo för att gå vidare säger hon och mitt hjärta krossas i tusen bitar.. Vill bara vara där och krama om henne och säga att allt kommer att bli bra igen. Hon ska inte dö nu!!

Hon har alltid varit frisk som en nötkärna, aldrig rökt, druckit och alltid levt sunt. Det är så orättvist att skiten ska finnas inne i henne. Min älskade farmor som alltid funnits där från när vi va små. Hon bor en bit ifrån men har hälsat på flera gånger per år och vi hörs på telefon så ofta man hinner med.

 

På onsdag eller torsdag ska vi i alla fall åka och hälsa på henne och så får vi se om det blir sista gången eller om hon kanske får en liten gnista och hopp om att slutet inte är nu...

 

Helgen började med Kick-off me jobbet i fredags, en väldigt bra start... Hade allt planerat för kvällen, middag med trevligt sällskap och utgång men så blev det inte. Min kära sambo tog sig en tripp upp till Härjedalen för att fira svågern som fyller 40. Så farfar ryckte akut in som barnvakt och då beordrades jag att vara hemma senast tolv, bara att lyda! Fick dock med mig en sovkamrat hem från kick offen, nämligen min fina vän Majken. Vi satt uppe hela natten och pratade, blev lite väl sent med tanke på att barnen vaknade kl 7 men det var det värt!

 

På lördagen blev det skridskoåkning med barnen och Majken, lite i det kallaste laget -16. Isabelle började frysa om fingrarna efter 10 min och skrek hysteriskt att hon ville gå hem. 30 min höll vi ut och sen blev det hemgång, med varmchoklad för att värma oss lite... Resten av dagen var det hemma mys som avslutades med film och lördagsgodis, jag åt nog mest av oss alla. Har ju lördagar som min "äta vad jag vill" dag för att resterande dagar i veckan bara äta nyttigt... När barnen väl somnat så fick jag min egen tid, helt för mig själv och det var behövligt!!

 

Idag, söndag, har det varit full fart hela dagen.. Pulkaåkning med min syster och hennes barn. Idag var det även underbart väder, -5 och strålande sol. Alltid trevligt att få kvalitetstid med min storesyster, vi ses allt för sällan trots att vi bor nära varandra... Och avslutade dagen med gympakalas för Isabelle, blev väldigt lyckat och lugnt. 7 tjejer som kom och det är bra stor skillnad från när vi haft kalas för Oliwer, grabbarna river ju stället...

 

Imorgon är det en ny vecka och jag hoppas på nya spännande utmaningar!!

 

 

Ja då var det igång igen... Jobb, lämning, hämtning på dagis, matlagning, mindre sömn och tidiga mornar!!! Därav mindre tid till bloggskrivandet! Passar därför på nu när alla lagt sig, är egentligen alldeles för sent för mig att vara uppe men ibland så får man ta det och vara lite tröttare imorgon när klockan ringer...

Jag har ändå en sjuk son hemma så vi får mysa ner oss i soffan imorgon och ha film och spel maraton.

 

Det gamla året är förbi och julledigheten likaså.. Man kommer snabbt in i vardagen igen och vanor man nu måste bryta för att inte säcka ihop totalt. Jag har i alla fall kommit tillbaka till träningen igen och kör stenhårt mina två dagar i veckan, vad skulle jag göra utan träningen. Det är min fristad där jag verkligen bara får göra det jag tycker bäst om och mår bra av. Nu måste man bara bli lite mer disciplinerad på gottesakerna som det ätits alldeles för mycket av under jul och nyårsledigheten!!! Inte för att jag gått upp så hutlöst mycket men det märks...

 

Men nu går vi ialla fall mot ljusare tider, trots att det känns långt till våren med tanke på de 10 cm snö som föll under gårdagen. Det känns alltid lite lättare den här tiden på året då man vet att man har våren och sommaren att se fram emot och den årliga semestern. Man får ju bara hoppas på att sommaren bjuder på mycket sol och värme det här året!! Annars blir det nog en utlandssemester i höst...

 

 

 

2013 är det nya året och jag hoppas att detta år kommer att bli ett bra år, hur det får man se!

 

Igår var det nyårsafton och denna dag är väldigt speciell, och kommer alltid att vara det, inte för att det är just den dagen utan för att min dotter är född denna dag och inte på ett vanligt sätt på BB. Jag och min sambo förlöste henne tillsammans, ensamma på en parkering, i baksätet på vår bil. Sånt man hör eller läser om säger de flesta och ja jag är den som man hör eller läser om... Lite chockartat men det gick bra, förutom att hon är född med sk. segerluva (fosterhinnan sitter kvar runt fostret) så gick det sabbt och lätt. Min sambo var lugn som en filbunke och gjorde ett strålande jobb och tackar gudarna för det!

 

Jaha då var den julhelgen över och vi är hemma igen. Det var skönt att komma bort ett par dagar men ännu skönare att komma hem, sova i sin egen säng och stöka runt som man vill. Barnen är super nöjda med julafton och tomten tittade förbi till deras förtjusning. Har dock en 6 åring som inte riktigt kan bestämma sig om han ska tro på tomten eller inte, han har ju blivit så stor att han fattar att det är någon som är utklädd. Jag har då dragit till med att den riktiga tomten inte kan vara hos alla barnen samtidigt och skickar då ut sina tomtenissar och de är som superhjältar. De måste ju självklart vara utklädda annars skulle vi ju känna igen de när vi går på Ica och det skulle ju bli jobbigt för de när alla barn ska komma fram och säga vad de önskar sig i julklapp. Han funderade ett tag men svarade sen: Mamma, jag tror faktiskt inte på tomten längre! Jaja man ka ju alltid försöka och det är vid sådana tillfällen som jag verkligen förstår att min lilla kille blivit stor.

 

Nu laddar vi om batterierna inför imorgon, Nyårsafton. Då blir det först fika med familjen, min dotter fyller nämligen 4 år. Sen blir det middag i goda vänners lag. Jag blir alltid lite stressad, men ska försöka göra saker i tid detta år så slipper jag stå i sista stund och stressa med allt. Men jag är lite tidsoptimist och då blir det så att man får äta upp det i slutändan..

 

 

Första julen som jag inte förberett mig på överhuvudtaget! Inte skickat julkort, tidigare år har jag till och med gjort egna fina på barnen. Sitter nu här tre dagar innan julafton och har inte slagit in en enda julklapp. Glöggbjudningar eller pepparkakshus fix med barnen har inte heller blivit av, julgrans jäveln har inte kommit ner från vinden och klä den har vi inte heller ens tagit oss för att göra. Kanske allt beror på att vi inte är hemma över jul, åker uppåt i landet för att fira med sambons familj. Känns som att julen liksom helt plötsligt dök på mig och jag har inte förberett nånting och allra minst mig själv. Det som var bättre detta år än andra är julklapps handlingen, framför datorn på nätet och inte svettig i en lång kö. Imorgon bär då färden 40 mil uppåt i landet, så kläderna är packade och allt är klart för att packas in i bilen och åka. Hoppas att julkänslan kommer när vi väl kommit fram, för idag existerar den inte....

 

 

Första dagen på jobbet denna vecka och fy vad skönt det var att komma dit igen. Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt glad jag är som har helt fantastiska människor runt mig hela dagarna. Ni är guld värda och gör mina dagar fantastiska! Jag får tillfälle att lämna allt som händer hemma, med barn, sambo och hushållssysslor. Det blir på så sätt roligare och lättare att komma hem till det som jag måste tampas med där.

 

Barnen är nu i varsin typ av trots ålder, sonen är 6 år och det beskrivs ju som "lilla-tonåren", han skriker, bråkar, skrattar och gråter om vart annat. Ena sekunden är man dumma jävla skit mamma och i nästa den bästa älskade mamman som finns. Tur att man är vuxen och kan sluta lyssna när de arga orden kommer och ge till svar: Jag älskar dig ändå, fast du är arg och skriker åt mig. Det bästa med allt är att vi alltid varit noga med ordet FÖRLÅT och då verkligen mena det man säger. Min son får så dåligt samvete när han skrikigt åt mig att han alltid efteråt slänger sig om halsen på mig och säger: Förlåt mamma att jag skrek åt dig, jag älskar ju dig! Men nu ska jag ju inte påstå att det alltid ser ut såhär, jag är ju inte mer än människa och absolut inte världens bästa mamma jämnt. Det händer att tålamodet tryter och man inte alltid beter sig så vuxet, ibland väcks det där lilla barnet i mig och jag skriker tillbaka. Jag känner mig precis lika illa till mods efteråt som min son nog gör och är noga med ordet FÖRLÅT! Tålamodet är något som oftast är väldigt bra hos mig men i perioder så tryter det och jag orkar inte vara den perfekta mamman som ska hålla skenet uppe, men en sak jag vet är att jag älskar mina barn mer än något annat på denna jord. Det är även något jag säger till dom varje dag, så jag hoppas att det väger mer än de gångerna jag nu tappar humöret och höjer rösten....

 

 

 

Idag är en sån där typisk Malin tänkar dag. Skallen är full med diverse olika tankar som far runt där inne. Vissa gör mig ledsen och vissa gör mig otroligt glad. Det gäller bara att sortera och fokusera på det som får mig att le, men det är svårt ibland att själv inse hur man ska ta sig an saker som drar en ner.

 

Svårigheten är hur man ska få ihop vardagen med alla måsten och krav, jag ska inte bara vara mamma utan också en bra arbetskollega, sambo och vän. Men vad finns det då kvar till mig, var kommer Malin in i allt detta!? I min egen lista kommer mamma Malin först, på andra plats vän Malin, tredje plats arbetskollega Malin och tyvärr på sista plats sambo Malin. Min egentid försöker jag klämma in i allt detta också och då är det träning som blir mitt alternativ och ibland en sväng ut med mina vänner. För hur skulle jag annars få ihop allt och orka!

Och nu när man börjar läsa alla klämkäcka statusuppdateringar på Facebook om hur folk bakar fina pepparkakshus, lussebullar och diverse olika goda julmums. Åker pulka med sina älskade familj och allt är såå bra och mysigt! Jag har lust att skrika rakt ut, är det bara vi som inte alltid har det sååå bra!? Antagligen inte.... Jag önskar att det alltid var så bra, men sen kom jag ner på jorden igen och insåg att det är omöjligt! Om någon vet hur man lyckas att alltid ha det så bra, så snälla ge mig ett recept på det. Fast varför ska man alltid vilja ha mer, vad nöjd med det du har och försök göra det bästa av det, säger jag till mig själv!

Ja detta är en del av allt som snurrar runt där uppe i hjärnkontoret, måste bara få vissa bitar på plats för att kunna lösa kaoset som uppstår....

 

 

Ja då var det måndag igen och det börjar närma sig jul. Tittar ut genom fönstret och ser stora vita flingor som faller. Härligt tycker jag, älskar mycket snö på vintern. Här hemma är det sjukstuga, jag ligger i hög feber och min son började kräkas i natt och ligger helt deckad i soffan. Men det är samma varje år, konstigt nog. Vi åker alltid på denna kräksjuka två veckor innan jul, fast då har vi haft den i alla fall. Får se om vi alla blir sjuka nu, håller tummarna att vi kan stå emot! Vi laddar med vitpepparkorn och c-vitamin och hoppas på det bästa...

 

Nu med datorn i knät så tänkte jag handla färdigt de sista julklapparna, detta år har jag handlat alla julklappar på nätet och tänk vad skönt att slippa springa runt i affärer, stå i kö och ha skrikiga ungar runt benen. Tidigare år har jag bävat för julklappshandlingen och nu tänker jag att, varför har jag inte kommit på det här tidigare! Nu kan jag i lugn och ro, med en kopp kaffe handla utan stress. Kommer aldrig mer springa runt i affärer och handla julklappar!

 

Som tvåbarnsmamma måste man tänka smart och spara på energin så att man orkar med alla måsten och krav. Min arbetsdag slutar inte kl 16.00 när jag går från jobbet utan fortsätter ända fram till jag går och lägger mig. Ungar ska hämtas, mat ska lagas, det ska plockas undan, tvättas och natta ungar och till råga på allt så när man orkar som minst bråkar ungarna som mest. Hade jag varit 10 år äldre så hade jag aldrig orkat, så jag är väldigt glad att jag fick mina barn tidigt. Så när jag nu ligger nerbäddad i sängen med feber så får jag min välbehövda vila och min kära sambo sköter resten, så sen är det dags för byte. Man får ge och man får ta! Så ser livet ut....

 

I fredags blev det en lyckad kväll på Golden Hits med mina arbetskollegor, ja vissa av dom i alla fall. Det blev både shots, karaeoke, dans och en massa skratt. Sådana stunder förgyller min vardag och hur mycket jag än älskar mina barn så är det väldigt skönt att ibland få släppa allt och bara vara Malin.Jag är en sån människa som behöver ha min egen tid emellanåt och det just för att jag ska kunna vara en bra mamma till mina barn. Låter konstigt!? Jag vet inte, tror nog att alla behöver det på ett eller annat sätt.

Jag försöker hitta de stunder som gör mig glad och sparar dessa som jag kan minnas när jag helst behöver det.

Jag vill även tacka min fina, fina vän Majken som är en underbar människa <3 Henne kan man lita på och finns där i alla väder.

 

 

 

Jaha nu var man igång då med bloggandet som jag varit på väg att börja med länge. Varför jag valde att göra det just idag är nog för att jag känner att jag har så mycket i mig som behöver komma ut, men mest för att jag är hemma med min dotter som är sjuk och varför inte starta idag!?

 

Jag är just nu mitt uppe i livet med två barn, heltidsjobb, radhus och sambo. Min blogg kommer att handla om just detta, min vardag och allt som hör den till. Här kommer jag att skriva hur verkligheten ser ut och skita i allt rosa lull lull som ingen ändå tror på! Det finns alltid bra och dåliga dagar och i detta samhälle så är det svårt att vara perfekt, men vem skulle vilja det anyway.