mblom.blogg.se

För en vecka sen åkte min kära farmor med ambulans in till sjukhuset för att hon haft magsmärtor i nästan en vecka. Prover togs och skiktröntgen gjordes för att se vad som var problemet. Det visade sig att en tumör växer på bukspottkörteln och klämmer på gallan, varpå magsmärtorna kunde få en förklaring. Hon har inte kunnat få i sig någon mat på över en vecka och ligger med dropp, varpå kilona minskat på en redan smal tant. På tisdag åker hon till ett annat sjukhus, där de ska ta ordentliga prover på tumören och se vad som kan göras. Problemet och det som gör mig fruktansvärt ledsen är att hon gett upp, hon är redo för att gå vidare säger hon och mitt hjärta krossas i tusen bitar.. Vill bara vara där och krama om henne och säga att allt kommer att bli bra igen. Hon ska inte dö nu!!

Hon har alltid varit frisk som en nötkärna, aldrig rökt, druckit och alltid levt sunt. Det är så orättvist att skiten ska finnas inne i henne. Min älskade farmor som alltid funnits där från när vi va små. Hon bor en bit ifrån men har hälsat på flera gånger per år och vi hörs på telefon så ofta man hinner med.

 

På onsdag eller torsdag ska vi i alla fall åka och hälsa på henne och så får vi se om det blir sista gången eller om hon kanske får en liten gnista och hopp om att slutet inte är nu...